Smärta
Jag saknar dig så Lucas.. Jag påminns om dig överallt. Kom hem till mamma, jag ber dig! Det gör så ont! Om en vecka får jag se dig för sista gången.. Jag får röra dig för sista gången.. Min älskade son. Finns ingen större kärlek än kärleken till sitt barn. Du är så vacker Lucas. Du är perfekt. Min perfekta ängel <3
Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig kommer bli hel igen. Min sorg är så för jävlig så jag ser ingen utväg..
Mamma älskar dig för evigt Lucas. För evigt. <3 <3
<3/K
....
Hela livet kan tas ifrån en på 1 sekund. Lär er att va lyckliga och uppskatta det ni har.
10:46
29/10-12 <3
<3/K
Förstå.
Har nyss läst boken, Säg det inte till någon, ännu en gång. Handlar om -
Säg det inte till någon - Misshandlad av sin far, våldtagen av präster och utnyttjad av kyrkans tjänare placeras den lilla flickan Kathy i de ökända irländska Magdalenatvätterierna, där hon tvingas arbeta under slavliknande förhållanden. Det här är boken om hennes liv berättad av en kvinna med ett fruktansvärt livsöde men med en mäktig livskraft.
När Kathy var åtta år spärrades hon in på en uppfostringsanstalt. Där våldtogs hon av en präst. När hon försökte få hjälp flyttades hon istället till ett psykiatriskt sjukhus. Men övergreppen fortsatte och hon gavs dessutom stora mängder läkemedel och elchocker.
Efter en tid skickades hon till ett av de många Magdalenatvätterier som katolska kyrkan under hela 1900-talet drev på Irland. Här tvingades tusentals flickor utföra slavarbete under ohyggliga förhållanden. De hindrades inte bara från att ha kontakt med omvärlden, utan utsattes också för grymma bestraffningar och sexuella övergrepp av såväl personalen som besökare. Kathy föll offer för en av dessa våldtäktsmän och födde bara några veckor före sin fjortonårsdag en dotter. Flickan led av en svår sjukdom men levde tills hon var tio år och var det enda ljuset i Kathys dystra liv.
-----------------------------------------------
En bok som gjorde mig upprörd, tveksam, och sorgsen. Grät floder av tårar och ville ta pauser men kunde knappt lägga ifrån mig boken. Förstå att det sista Magdalenatvätteriet stängde så sent som 1996! Förstå att sånt hemskt,förnedrande och äckligt har funnits. Så nära in på våran "såkallade" moderna tid!
Och att det överhuvudtaget finns psykiatriska sjukhus som ÄNNU fungerar så! Man blir ju rädd bara av att tänka på det.. Jag ville så gärna hoppa in i boken och utsätta dessa onda människor för det dom själva utsatte andra för. Jag ville hjälpa dessa små flickor, unga kvinnor och äldre damer. Och när dom sedan avled på grund av sjukdom eller för att deras hjärta brustit för att barnet tagits ifrån dom, och sålts! Så slängdes deras utbrända och sargade kroppar i massgravar. Där det sägs att de gått vidare till helvetet. Jag som troende själv, har så svårt att se en präst kunna göra dessa saker. Eller att nunnor skulle kunna vara så grymma.Undra om dom någonsin funderade över vad dom höll på med.. Empati!?
Jag skulle kunna fortsätta skriva, men mina ord gör inte mycket.
Enda bilden jag lyckats hitta från ett av Magdalenatvätterierna.
<3/K
Rikard Jansson <3
Lova att du möter mig, när min tid här är slut. Du är så saknad Rikard.
Jag Älskar Dig Vännen.<3

Nu börjas det..
- Lampan i köket, Tänd!
- Vågar inte gå in i sovrummet o tända!
- Tv:n på o datorn.
- Lars kommer döda mig när han ser elräkningen..
Jag är så jävla trött på de här! Och det är bara första natten! Skjut mig! Jag vill inte vara med längre...
skräck
Och där vaknar jag. Samma sak varje gång.. För varje gång det sker, ju mindre räddare blir jag.
Jag sa till Lars igår. Att jag har ett hjärta som en 80-åring. Jag blir rädd för allt. (Jag är rädd för allt) Känns som att hjärtat går sönder eller sätter sig i halsen på mig. Höga ljud får mitt hjärta att klappa. Jag får panik och händerna helt svettiga. Va fan ska jag göra åt saken? När det gäller min mörker rädsla så har jag försökt göra som i boken jag läste (Mörkrädd) Gå till platsen i rummet som jag är mest rädd för. Dra med händerna längst väggen och kän efter om det finns något där. Enda gången jag jorde det, så svartna det för ögonen på mig och jag vart paralyserad av rädsla. Känns som att fötterna har stelnat i cement. Och där får jag stå ett bra tag tills jag vågar röra mig.
Jag är så trött på att jämnt vara rädd.
As I Die.