Nu berättar jag min historia från min sida. Om Lars o Mig.

Jag tyckte du va den finaste människa jag sett. Jag kunde inte släppa dig ur tankarna. Så jag skrev till O ännu bättre vart de när du bodde i guldsmedshyttan! Så pratade vi på internet. Jag frågade om din msn. Jag fick den o vi började prata lite smått. Men vi tappade kontakten ganska så snabbt igen. Dagen jag fyllde 15 satt jag o tittade igenom min kontakter. O där va du ju! Så jag började skriva igen o så rullade det på. I ca 2 år pratade vi på tills vi kom fram till att du nästan bodde granne med mig!

En kväll satt Jag o Nathatlie hemma hos mig. och jag bestämde mig för att skriva en lapp till dig. Jag skrev mitt nr och att du hade mig på msn. Nathalie fick springa med lappen till dig. Några minuter efter det så fick jag ett sms där de stog. Trodde du skulle komma in på msn ;) / Lars. Jag ser de fortfarande framför mig. Som om allt hände igår.
Vi kom fram till om att vi skulle ses en sväng. och jag irra runt som en tok o böt kläder sminka mig, o spraya håret! Allting snurra runt i huvet på mig. Men jag lyckades sansa mig. Jag tog ett djupt andetag. O Nathalie o Jag gick ut. O där stog du. Mina ben vart som spagetti. Jag fick handsvett o visste inte åt vilket håll jag skulle se. Du log o jag vart högröd i ansiktet. Vi pratade på o började gå mot pappa igen. O där utanför på bänken satt vi o prata o prata. Du va sen tvungen o gå för du skulle dagen efter åka till Sweden Rock. O vara borta 6 dagar. Vi sa hej då. o Nathalie o jag gick in. Väl inne så sjönk jag ihop o trodde inte det va sant. Aldrig någonsin hade jag sett nån så fin o vacker. Den natten somnade jag gott. Varje dag efter det så smsade vi o pratade i telefon när du va borta. O du kom hem o vi fortsatte träffas.
Sen kom de som inte fick hända. Jag vart osäker. O du va inte redo. jag gick tillbaka till A. För där visste jag att jag hade nånting. Men mina känslor va på annat håll. Varje dag tänkte jag på dig. O undrade  om du någonsin tänkte på mig. Kunde komma på mig själv med att bara sitta o stirra. Med dig i tankarna. De va ju Lars... De va han som fick mig att le. De va han som va vackrast i mina ögon.

Jag gick o väntade, men vad väntade jag på!? Bara jag kunde göra nånting åt det.
Så jag Lämnade A. Och jag började umgås med dig igen. Tills den dagen du träffade någon annan... O den smärtan jag kände. Den önskar jag ingen annan i hela världen!
Som den människa jag är. Så klev jag åt sidan för att se dig lycklig. Det fanns ingenting annat för mig än att se till att du mådde bra. O aldrig någonsin ville jag stå i din väg. Så jag fick lämna allt igen...

Så tog det slut mellan er. Samtidigt som jag stog längst ner i min grop. Du började höra av dig igen. Och jag har aldrig kunnat säga nej. O jag ville inte heller. Vi började umgås igen. O allt kom tillbaka. Ännu starkare denna gång. Denna gång kände jag verkligen hur du höll om mitt hjärta.

Men nu är inte det här den riktiga berättelsen. Jag har tagit bort en del. Kanske om några år så får jag skriva hur det gick till ordentligt. Utan att såra någon. Men Du o Jag vet.

Helt ärligt.. Så tror jag att vi kommer hålla ihop. Jag kände mig aldrig säker förut. Men nu så tvivlar jag inte längre.

Meningen med mitt skrivande är för de första för att jag ska må bra. För att jag vill att ni andra ska försöka förstå iaf.  Inte för att ni ska tycka synd om mig. Sånt vill jag inte veta av!
Men kommentera gärna. Lämna ett avtryck om vad ni tycker om det jag skriver.

<3/Kati