katvont -

You Learn They Say.

Låt oss få gråta - det gör så ont.
Be oss inte glömma - det vore att förneka.
Säg aldrig att tiden läker alla sår - skorpan rivs lätt upp.
Be oss inte vara starka - vi har förlorat allt.
Hjälp oss hitta meningen - vi finner ingen.
Säg inte att du förstår - om du inte själv drabbats.
Ord är överflödiga - räck ut en hand och möt oss i sorgen.

Det gör så ont...

2012-11-16 @ 13:58:50 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lucas <3

Hade känt dagarna innan ett tryck och haft ont i nedre delen av magen. Dom sa att det va helt normalt, så jag fortsatte på som vanligt. Va upp halv 5 på söndags morgonen den 29/10 och va på toa.Kände Lucas veva runt som vanligt. Vi vart väckta av Wilma 06:15 och jag vart och fundera på varför det vart så blött o varmt i sängen. Förstog att vattnet gått..Och säger åt christer att: hörru vattnet! Vilket jävla vatten får jag till svar. Vattnet har gått säger jag,och upp flyger christer och letar handdukar. Tar mig till slut till toaletteno de forsar. Kommer ihåg att jag tänkte: Hur jävla mycke vatten får de plats där inne.. Christer ränner runt o packar bb-väska. ( Vi skulle ha gjort de kvällen innan, men tänkte äh.. Vi är ju bara i vecka 31 )

Vi fixade barnvakt åt wilma och for in till bb.

Nu kommer inte jag ihåg allt men berättar det jagminnsoch fått berättat för mig.

Väl inne på förlossningen ska dom lyssna på Lucas hjärtljud.Lyssnar på sån där gammal tratt och ultraljud, men hittar tydligen inget. Tar in läkare som börjar leta, och efter ett tag vänder hon sig till oss och säger att Lucas hjärta slutat slå för ca nån timme sen..Aallt från denna stund gick i slow motion. Jag minns att jag grät hysteriskt och att christer tog tag i mig. Jag ville att dom skulle ta ut honom direkt.. Minns att jag inte trodde på att han va död. Min lilla pojke..

Vi vart lämnade själva ett tag och fick lugna ner oss. Men hur lugnar man ner sig efter ett sånt besked om att ens barn man älskat från första stund inte lever.Och inte kommer följa med hem..

Kommer int eihåg så mycke mer från den dagen emr än att jag tala med Lotta i telefon.

Sov nån timme o va mest vaken. Måndagen började med att jag fick ryggmärgsbedövning då jag hade haft ont sen söndagsmorgonen. När det började värka fick jag sova ett tag till. Vaknade av att barnmorskornakominoch sa att domskulle sätta igång mig med drop nu. Och vid 10 satte dom droppet.Och värkarna satte igång direkt.Öppnade mig från 2 till 8 på ca 40 minuter

Fick lustgas och tänkte att nu kommer jag själv dö. Minns att jag tänkte att jag ville själv dö så jag fick följa med Lucas.. Krystade 5 gånger och 10:46 var våran lilla Ängla Pojke ute. Christer fick klippa navelsträngen och så låg han där på mitt bröst ..Han va så vacker. Jag förstår inte än idag att min son är död. dom undersökte honom

för att försöka hitta felet till hans död. Det enda dom kunde se va levrat blod på moderkakan. Vi fick våranpojke och barnmorskorna gick ut. Nu kom den vackraste och sorgligaste stunden i mitt liv. Jag insåg att han inte skulle med oss hem. Vi grät och kramades och tog bara in denna stund då den aldrig skulle komma tillbaka igen. Mammaoch Marika kom senare och fick träffa Lucas.

Sen kände vi att det va dags. Hade jag inte gjort det just då så hade jag aldrig kunnat lämna min son där. Vi packade ihop och jag såg christer pussa Lucas hej då, och jag kunde inte se tillbaka på honom. Jag kunde inte säga Hej då till min egen pojke..

Vi gick ut i korridoren och jag hörde vagnen rulla tvärs över korridoren bakom oss. Och tiden har aldrig gått så sakta.. Kändes som att vi aldrig kom ut. Hiss färden va 10 år lång och allt jag ville va att springa tillbaka. Jag minns att jag inte såg nånting. Alla ljud va så dova och kändes som om jag hade skygglappar för ögonen.

Hemfärden va hemsk. Ja allt ÄR hemskt.. Tänkte att här sitter jag, kassa människan som aldrig kommer få ett levande barn. Jag ger upp..

<3/K

2012-11-12 @ 14:27:05 Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kommer att..

Skriva om förlossningen och allt som hände. Lite barnvänligt.. Känner att alla får läsa här så slipper jag berätta det tusen gånger till. Och kan börja jobba mig sakta men säkert upp ur detta mörka helvete.
Antingrn inatt eller imorgon kommer inlägget..

Just nu fixar vi om i vardagsrumnet. Planerar o donar med Lucas minnes hörna.

<3/K

2012-11-10 @ 21:19:42 Permalink Bäbis. <3 Kommentarer (0) Trackbacks ()

Smärta

Sorgen kan skölja över mig på 2 röda.. Smärtan kommer som en käftsmäll. Får svårt att andas och stå. Ångesten är för helvetisk.

Jag saknar dig så Lucas.. Jag påminns om dig överallt. Kom hem till mamma, jag ber dig! Det gör så ont! Om en vecka får jag se dig för sista gången.. Jag får röra dig för sista gången.. Min älskade son. Finns ingen större kärlek än kärleken till sitt barn. Du är så vacker Lucas. Du är perfekt. Min perfekta ängel <3
Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig kommer bli hel igen. Min sorg är så för jävlig så jag ser ingen utväg..

Mamma älskar dig för evigt Lucas. För evigt. <3 <3

<3/K

2012-11-08 @ 02:49:25 Permalink Mörker Kommentarer (1) Trackbacks ()

Lördag.

Jag vill att alla ska veta att ni är så vackra människor. Jag vet nu att det finns folk där ute som är villiga att släppa allt sitt för oss. Imorse var en morgon som dom flesta att jag inte ville kliva upp ur sängen. Ville inte ens vakna.. Får då hjärtan och varma ord från människor överallt <3 Jag tror inte ni förstår hur mycke det hjälper. Idag vill jag egentligen till kyrkogården och tända ljus för alla. Men jag klarar inte av det.. För det betyder att jag ännu en gång får tända ett för min egen son som inte lever. Min lilla Lucas <3

Dom säger att tiden läker alla sår, varför går tiden så sakta för!? jag vet att jag måste ta tid på mig. Annars kommer jag aldrig komma upp ur detta helvete..

Min fina familj och mina fina vänner. Ni är älskade även om jag just nu inte kan visa det. <3

<3/K

2012-11-03 @ 11:06:54 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Fredag.

Träffat BM och vart till begravningsbyrån idag. Vidste inte vad jag skulle göra där inne, så jag stog där tyst och hade inget o säga.. Välja kista,välja låt,text och allt.. Ingen ska behöva göra det! åh.. Vill bara dra täcket över huvet och vakna om några år.. Har så mycke mamma känslor som jag behöver stoppa nånstans. Vill ha någon att ta hand om inte att sörja.. Nu vill jag bärja skriva om lucas men jag kan inte.. Jag vill skriva om förlossningen men jag kan inte.. Allt jag vill är att ha Lucas tillbaka. Smeka hans kind inte besöka honom på en kyrkogård.. Mamma hjärtat. Trodde aldrig en sådan kärlek fanns! Min älskade.. Mamma älskar dig!

29/10-12
10:46
<3

<3/K

2012-11-02 @ 16:48:26 Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

sorg..

Det va menat resten av vårat liv. Istället fick vi några timmar.. Ingen matlust och sömnen är långt borta. Försöker le men allt är falskt.. Jag ser sorgen i Christers ögon, och det hjärtat brister. Det kommer aldrig lägga sig. Smärtan försvinner aldrig. Hur orkar man planera sitt egna barns begravning? Imorgon ska vi till begravningsbyrån och antagligen titta på kista.. Herregud vad jag gråter. Lucas, kom hem <3

<3/K

2012-11-01 @ 16:58:23 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()