Nu berättar jag min historia från min sida. Om Lars o Mig.

Jag tyckte du va den finaste människa jag sett. Jag kunde inte släppa dig ur tankarna. Så jag skrev till O ännu bättre vart de när du bodde i guldsmedshyttan! Så pratade vi på internet. Jag frågade om din msn. Jag fick den o vi började prata lite smått. Men vi tappade kontakten ganska så snabbt igen. Dagen jag fyllde 15 satt jag o tittade igenom min kontakter. O där va du ju! Så jag började skriva igen o så rullade det på. I ca 2 år pratade vi på tills vi kom fram till att du nästan bodde granne med mig!

En kväll satt Jag o Nathatlie hemma hos mig. och jag bestämde mig för att skriva en lapp till dig. Jag skrev mitt nr och att du hade mig på msn. Nathalie fick springa med lappen till dig. Några minuter efter det så fick jag ett sms där de stog. Trodde du skulle komma in på msn ;) / Lars. Jag ser de fortfarande framför mig. Som om allt hände igår.
Vi kom fram till om att vi skulle ses en sväng. och jag irra runt som en tok o böt kläder sminka mig, o spraya håret! Allting snurra runt i huvet på mig. Men jag lyckades sansa mig. Jag tog ett djupt andetag. O Nathalie o Jag gick ut. O där stog du. Mina ben vart som spagetti. Jag fick handsvett o visste inte åt vilket håll jag skulle se. Du log o jag vart högröd i ansiktet. Vi pratade på o började gå mot pappa igen. O där utanför på bänken satt vi o prata o prata. Du va sen tvungen o gå för du skulle dagen efter åka till Sweden Rock. O vara borta 6 dagar. Vi sa hej då. o Nathalie o jag gick in. Väl inne så sjönk jag ihop o trodde inte det va sant. Aldrig någonsin hade jag sett nån så fin o vacker. Den natten somnade jag gott. Varje dag efter det så smsade vi o pratade i telefon när du va borta. O du kom hem o vi fortsatte träffas.
Sen kom de som inte fick hända. Jag vart osäker. O du va inte redo. jag gick tillbaka till A. För där visste jag att jag hade nånting. Men mina känslor va på annat håll. Varje dag tänkte jag på dig. O undrade  om du någonsin tänkte på mig. Kunde komma på mig själv med att bara sitta o stirra. Med dig i tankarna. De va ju Lars... De va han som fick mig att le. De va han som va vackrast i mina ögon.

Jag gick o väntade, men vad väntade jag på!? Bara jag kunde göra nånting åt det.
Så jag Lämnade A. Och jag började umgås med dig igen. Tills den dagen du träffade någon annan... O den smärtan jag kände. Den önskar jag ingen annan i hela världen!
Som den människa jag är. Så klev jag åt sidan för att se dig lycklig. Det fanns ingenting annat för mig än att se till att du mådde bra. O aldrig någonsin ville jag stå i din väg. Så jag fick lämna allt igen...

Så tog det slut mellan er. Samtidigt som jag stog längst ner i min grop. Du började höra av dig igen. Och jag har aldrig kunnat säga nej. O jag ville inte heller. Vi började umgås igen. O allt kom tillbaka. Ännu starkare denna gång. Denna gång kände jag verkligen hur du höll om mitt hjärta.

Men nu är inte det här den riktiga berättelsen. Jag har tagit bort en del. Kanske om några år så får jag skriva hur det gick till ordentligt. Utan att såra någon. Men Du o Jag vet.

Helt ärligt.. Så tror jag att vi kommer hålla ihop. Jag kände mig aldrig säker förut. Men nu så tvivlar jag inte längre.

Meningen med mitt skrivande är för de första för att jag ska må bra. För att jag vill att ni andra ska försöka förstå iaf.  Inte för att ni ska tycka synd om mig. Sånt vill jag inte veta av!
Men kommentera gärna. Lämna ett avtryck om vad ni tycker om det jag skriver.

<3/Kati

Jag tänker som så att jag aldrig har haft rätten till o klaga över mitt liv. Hur det än ha vart o hur illa jag än haft det.  Allt som fick det o börja rulla va min alkoholiserade far. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Vad han än gjort o sagt. Jag har lärt mig att inte bry mig att inte visa kärlek hemma. Att inte visa vad jag känner. Att inte visa vem jag egentligen är! Därför kan jag vid vissa tillfällen ha vart den mest iskalla person någonsin. Jag själv började dricka redan vid 13 års ålder.  Snälla ni unga. Håll i er. Gör inte det som ni tror gör er tuffa. Ni är mycke bättre om ni låter bli!

Den största händelsen i mitt liv förstörde mig totalt. O ni som vet de räcker med er. Jag stängde in mig själv. Jag ångrar det med hela mitt hjärta. Men jag vet att det inte va mitt fel. NU när jag är äldre vet jag..

Sedan när jag precis fyllt 16 träffade jag den underbara människa som jag idag älskar av hela mitt hjärta. Våran historia började då men inte vårat liv som vi numera delar.<3


Jag skaffade sen vid 16 års ålder en pojkvän som stängde in mig totalt. Bröt ner mig psykist o förstörde allt som en gång var jag. Mitt hårde skal va borta. Kändes då som att jag ramlat ner i en grop som vart större o större o jag kom inte upp. Jag fick lämna mina vänner. Min familj träffade jag knappt. Till o med min älskade syster. Men av någon konstig anledning lyckades jag bli fri. Och fick då börja om från ruta 1 igen. Min syster grät när jag berättade att jag va tillbaka. Jag grät när jag berätta för henne att jag va tillbaka. Och sen den dagen har jag lovat mig själv att aldrig någonsin lämna henne igen. Aldrig! Hon är av samma kött o blod som jag. O hon är mitt hjärta. Och jag sviker henne aldrig igen.

Kom senare att träffa en pojke som va underbar. Annat kan jag inte säga. Han hjälpte mig till en början. Han gjorde allt! Men han svek mig oxå. Han gick mig bakom ryggen. O han lovade mig. Men som jag har lärt mig, man ska inte tro på allt!
Jag klankade ner på mig själv, o trodde allt var mitt fel. Trodde att de va jag som ljög för mig själv. Och ja jag vart psykist störd! Jag satt som i en dimma vissa dagar o ville ta livet av mig. Jag ville avsluta mitt liv på denna jord. Jag skar sönder mig själv, och vid flera tillfällen va jag så nära så jag vart rädd för mig själv. Vad gjorde jag för fel för att förtjäna ljug o svek? De har jag aldrig fått svar på. O  kommer nog aldrig få av den människan heller.
Men jag tror mest att han va rädd för att han inte klarade av mina mörka mardrömmar. Det var han som va för klen.
Vid den sämsta tiden. Så förlorade vi alla Rikard. Rikard som aldrig fick försvinna. Jag grät,så jag grät.

När jag sen stog längst ner, så berättade jag för Lars vad jag precis gjort mot mig själv. Jag grät, jag grät för att jag va så klen. För att jag hade den smärta som ingen kan klara av. Jag grät för att jag inte ville finnas.
Lars tog in mig som den underbara människa som han är. Jag klarade inte av att säga ett ord. Jag ville bara gråta, men jag gjorde det inte. jag ville inte att han skulle se vilken skit jag levde i. Och tro mina ord jag säger nu. Jag hade inte klarat mig utan Lars Wikberg. Jag hade vart borta. Han hjälpte mig fast jag vissa dagar ville be han fara o flyga, o vissa dagar att han bara skulle hålla i mig. Han höll fast vid mig. Han drog upp mig.
Snart är det 5 år sen våran historia började. o när jag är redo så berättar jag den för er.

En del av min historia har jag nu berättat. Vågar du berätta din?

Tänkte kolla om de är nå folk som har gamla kläder som tänkte slängas? Släng dom inte utan ge dom till mig! Stora som små. Trasiga som hela!
Tänkte sy om o dona:)





<3/Kati

Jag stog på botten av allt som va jag förut. Jag va så långt ner så ni kunde inte ana. Jag va den starkaste! Trodde jag! Jag tog sönder mig själv på grund av någon annan. Jag valde att göra mig själv illa för att jag trodde de va det rätta. Jag trodde jag stog helt själv. Men tack vare Lars,Marika,Anki,Madde,Mamma,Felicie o Linda. <3 Så kunde jag sakta men säkert dra mig upp igen. Du som gjode mig mest illa stog bara o såg på. men jag kan säga att nu i slut endan så va de jag som vann! Nu är det du som står själv.

Nu lever jag igen,nu är jag starkast igen! Jag har min underbara sambo. jag har mina närmaste vänner som jag märkt ställer upp för allt! Såna vänner håller man i o släpper aldrig!

Jag vill mest tacka Lars. För att du sa åt mig att vara med dig istället för att vara själv. Du fanns där. O du ville ingenting annat då än att hjälpa mig. Jag tackar gud för att du fanns där. Jag hade inte stått här stark idag om inte du hjälpt mig! De va DU som drog upp mig ur skiten. Du såg till så att jag fick må bra igen. Du sket  i alla mina problem du ville ha mig endå. Du höll om mig när allt va som mest skit.
Jag Äslkar Dig av hela mitt hjärta. Jag kommer alltid älska dig. De har jag gjort sen första gången de va du o jag. Jag kommer inte lämna dig. Du gör mig hel Lars Wikberg! Du är min bästa vän.Min Sambo, o min älskade. Du får mig att skratta när jag helst vill gråta. Du behöver bara titta på mig o en värme sprider sig i hela kroppen. När du lägger dina armar om mig så vill jag stanna där för alltid. Finns ingen annan än du. My Life would suck without You!.


<3/Kati

Ja nu har man gått o blivit sambo. Jag är lycklig kvinna med en karl som är den bästa!

Jaa ikväll blir de utgång:) Med mina kära vänner. Ska bli trevligt=)