Din namnsdag idag 7/2-10. Rikard jag saknar dig. Det gör ont. Och nu är det snart 1 år sen du gick bort. 1 år! Jag förstår inte. Hur har det kunnat gå så fort? Känns som att det var igår Henrik ringde till mig och berättade. Har aldrig känt så mycket sorg i hjärtat. Har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Du fick inte försvinna. Vi skulle ju bubbla i ditt badkar när det var klart. Grilla på din bakgård. Brukar sitta och skratta för mig själv när jag tänker på ditt hus. Ditt hus hatade mig=) Minnet av när jag klev ut på, (vad jag trodde va balkongen) men nej. Rasade rakt ner i en skottkärra med plankor och spikar. Eller när jag halkade på din trapp upp till dörren. 2 gånger!
Våra minnen får mig att le. Våra minnen kommer aldrig försvinna eller blekna bort. Jag håller fast vid dom i ett järngrepp. Man tror att alla finns där för alltid. Men man kan förlora allt så jävla fort.


.Rikard.

Det finns en saknad,
som alltid stannar.

Det finns en saknad,
som aldrig ger sig av.

Det finns en saknad,
som alltid blommar.

En sådan saknad har jag.


Lova mig att du möter mig när min tid kommer. Om det så är om 100 år.
Jag vill se dig stå där och le.
För det är så jag minns dig.
Det är så jag vill minnas dig.
Jag låter dig aldrig försvinna.
Jag älskar dig Rikard vännen.

Vila I Frid Du Älskade.



<3/K